Pasi

/Pasi Salonen

About Pasi Salonen

This author has not yet filled in any details.
So far has created 116 blog entries.

Nice Marathon – bättre än Facebook på en födelsedag

-Om jag inte rör på mig, så gör det faktiskt inte ont någonstans…

Jo, det var jag som uttalade orden på tåget från Cannes tillbaka till Nice

Timmarna innan hade jag och Åsa just sprungit sträckan åt motsatt håll

Men vi tar det hela från början

JAG FYLLER 50 år IDAG!!

12191537_10153775571022059_234354581277775816_n

Turerna har verkligen gått fram och tillbaka om vi skulle ligga på en strand på Aruba eller om vi skulle springa Athen marathon.

Nu blev det varken eller, då regndagarna på Aruba i november avskräckte och när vi väl kom till skott gällande Athen…var det fullbokat.

Så det fick bli Nice Marathon – ”världens vackraste” om jag läser Springtimes reklam för arrangemanget

En fin present från min älskling, som även hon ville ha ytterligare ett marathon i benen innan säsongsvilan.

Nu var ju min plan att jogga igenom loppet, då mina löppass efter skadan på VM i Motala lätt kunde räknas till ca två i veckan med distanser mellan 7 och 12 km

Sen kommer jag ju även till kontentan att jag ALLTID har sagt: – Hur svårt kan det vara att springa ett marathon. Det gör jag alla dagar i veckan. Säg bara till!

Förvisso uttalade jag de orden säkerligen för 25 år sedan, då även med tillägget…under 3 timmar

Men men….

Förutsättningarna hade inte kunnat vara bättre

+10 grader på morgonkvisten, sol och en lätt bris.

IMG_1103

Starten gick och tassade lätt med 3 timmars flaggan och sprang verkligen för att inte förivra mig.

För är det något jag lärt mig de sista åren är att tålamod, i längre lopp, är ett absolut måste.

Sen kanske det var att spänna ribban, men oavsett tror jag att resultatet blivit ungefär detsamma

Passerar 5, 10 och 15 kilometer utan problem

Men vid 17 km markeringen har jag tappat ett par meter och känner att jag inte vill börja jobba mentalt så tidigt i ett lopp, då jag samtidigt är fullt medveten att jag skolkat från alla läxor sedan i somras

Vid 20 passar jag på att besöka BajaMaja.

När jag kliver ut ser jag att Åsa precis passerat, men då jag inte vill störa hennes lopp varken ropar jag eller försöker springa ifatt.

Ja, springa ifatt kanske aldrig var ett alternativ för bara någon kilometer senare får jag börja gå för första gången.

Och då jag nu i samband med min 50 års-dag, har tänkt att byta strategi om DNF och från och med nu faktiskt ta mig i mål oavsett resultat, var det bara att försöka ta sig framåt strategiskt.

Benen värkte och jag kände verkligen avsaknaden av distanspass. Varje gång jag kände minsta tendens till kramp, så valde jag att gå, inte en chans att jag ville bli helt stillastående med muskler som blivit helt obrukbara.

Passerar 34 kilometer och räknar snabbt ut att om jag håller 5 min/kilometer sista biten in har jag ytterligare 4 minuter tillgodo att gå sub 3.30.

Det är absolut inte någon trötthet i min hjärna, däremot i mina ben.

Det gör ont. 5 minuters tempo är inte att tänka på

5 kilometer kvar passeras jag av 3.30 flaggorna – har inte en chans att gå med.

Däremot händer det lustiga att fler och fler börjar gratulera, gör tummen upp (Likes) . Några sjunger ”Happy Birthday, och klapparna  på min axel blir fler och fler, klart bättre än Facebook – det blir en härlig stämning längs banan och jag trivs

Jag förstår nu att det finns två sidor av ett marathon.

Att springa snabbt eller att springa för att uppleva och ha skoj. Det andra har tidigare varit mig helt främmande, men nu börjar jag förstå.

Joggar till slut i mål på 3.41.44….GLAD!

Då hade Åsa väntat över 25 minuter på mig.

Hon gör ett grymt lopp, efter en riktigt strulig skadehöst, med att springa in som 16:e dam av ca 3000 på tiden 3.14.44

Här två glada och nöjda löpare

IMG_1105

Efteråt svalkar jag benen i Medelhavet som fortfarande har simtemperatur, men aktar mig för att simma ut, då jag är rädd för att det skall börja krampa.

IMG_1110

Vet att jag kommer att vakna med världens muskelvärk och stela ben imorgon, men det är ju en annan dag.

Nu avslutar vi MIN dag med middag på någon mysig restaurang och definitivt med ett glas Champagne!

 

 

 

 

By |8 november, 2015 |Okategoriserade|Kommentarer inaktiverade för Nice Marathon – bättre än Facebook på en födelsedag