Monthly Archives: maj 2014

Ironman Texas – reality check

Surt sa räven……

Ja, riktigt besviken, när jag väl tänker efter.

Allt hade fungerat perfekt med resa, boende och tidsomställning.

Allt kändes perfekt.

Fräsch, utvilad och kär.

Kunde liksom inte bli bättre.

Under fredagsmorgonen fick vi tävlande simma i sjön, som vanligtvis är avstängd.

Dock fick jag aldrig någon förklaring riktigt förklaring till VARFÖR det inte var tillåtet att bada i en sjö, i en stad med en medeltemperatur på ca 30 grader.

Kanske för att amerikaner tycker om det här med förbud???

DSC_3958

Jag som inte har haft något simpass i år med våtdräkt kände mig dock otroligt nöjd efteråt med känslan i min nya HEAD-dräkt

DSC_1434

och jag kände mig otroligt komfortabel med min cykel ( ja, jag vet att kedjan skall ligga på stora klingan vid fotografering )

DSC_1513

Planen var enkel.

Ta det lugnt, stressa inte, fyll på med energi och spara krafterna till löpningen.

Simstart

DSC_1464

 

DSC_1466

Missar lite i startögonblicket då jag fokuserar auditivt till att lyssna efter startkanonen, istället för som killarna jämte mig visuellt se när kanonmannen fyrar av.

Blir varse när de helt plötsligt drar iväg och sekunden senare smäller det

Blev lite onödigt bråk då jag direkt tappar en kroppslängd, istället för att få fritt vatten.

Men redan efter 100 meter flyter simningen på bra och jag ligger verkligen och njuter av upplevelsen.

Fokus ligger hela tiden på att hitta en bra och jämn rytm och för första gången blir jag inte ifatt och ifrånsimmad under sista kilometern, utan istället är det JAG som plockar placeringar under slutdelen, som går i en kanal.

DSC_1472

och sen bara det sista kvar

DSC_1474

Jag valde att tävla helt utan klocka under sim och cykelmomentet och att helt lita på kroppen.

Planen för simningen var 1 h.

Sen var det dags att ge sig ut på cykeln.

OCH vilket flyt.

Det var inga som helst problem att hålla en behaglig rytm.

Energi-gelen slank ner varje halvtimme och jag försökts svalka mig med vatten och men lyckas inte riktigt med planen att dricka en flaska sportdryck i timmen.

Humöret på topp under hela vägen, även om jag blev omcyklad av flera cyklister sista milen, var ändå känslan bra.

Inte stressa. Spara krutet till löpningen.

In i växlingsområdet och där får jag en hel del att fundera på.

Tävlingsklockan visar 6.19 och jag börjar undrar lite över min ”fartkänsla”

Med en planerad 5 timmars cykling, borde klockan visa på ca 6.03-6.04 med växlingen inkluderad.

Åsa skriker BRA! Du ligger 7:a ( i min ålderskategori )

Efteråt får jag reda på att tiden på tavlan gällde proffsen som startat kvarten före oss.

Mina tider på simningen var 59.12 och på cyklingen 5.00.29.

Men det hjälpte inte där och då.

Ger mig ut på mina 42 kilometer löpning.

Och hur jag än försöker att att komma ihåg vad som hände på löpningen så får jag inte ihop det.

Det jag minns är:

Att jag ändå någonstans plockat placeringar och ligger 5:a

Att benen krampar

Jag står still – Jag går – Står still – Springer lite

DSC_1486

Vid 23 km spyr jag upp all vätska kroppen inte lyckats absorbera

En gång svartnar det för ögonen och jag tänker ”ramla vänster, för där är det gräs”

Står still – Börjar gå – Springer sakta – Kramp

DSC_1492

På sista varvet har jag sällskap av Troy – en riktig IRONMAN.

Han väger säkert 120 kilo och är ute på sitt första varv.

Han hasar fram sina fötter när han springer.

Jag springer om honom. Får kramp. Står still.

Jag hör hans hasande steg bakom mig, de springer förbi.

Så fort krampen släpper lite passerar jag  honom igen, tills jag får stanna

…..och så håller det på.

Vi håller sällskap i säkert en mil, innan han slutligen springer ifrån mig för gott.

MEN, jag ger inte upp.

Jag VÄGRAR bryta.

….och jag kommer………. i MÅL!

”Löp”tiden på 4.36 och ger en totaltiden 10.44.10

Inte med en kvalplats till Hawaii, men massor av erfarenhet rikare.

Loppet avslutades sen i sjuktältet då jag hade kramper i hela kroppen och jag inte kunde behålla drycken jag fick i mig.

TACK mitt hjärta, för all hjälp, coachning och support före, under och efter loppet

IMG_20140517_222208

…….men faktum  kvarstår.

Verkligheten slog mig med en hård smäll rakt i ansiktet.

Jag analyserar fortfarande om varför energiintaget inte fungerade…….eller så är jag helt enkelt inte bättre.

Det lär jag väl märka på SM i Motala på långdistans i slutet av juni.

Den som lever får se

Om Texas, Ironman och tävlingen från ett helt annat perspektiv läser du på Åsas blogg.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

By |21 maj, 2014 |Okategoriserade|3 Comments