Monthly Archives: juni 2015

VM i Motala DNF – Det var inte riktigt så här jag hade tänkt mig

Slutresultatet blev en haltande historia som tog slut, i ledning med 19 km kvar

Fast det hade inte haft någon betydelse om det hade varit 2 km kvar – smärtan gick inte att uthärda.

Men vi tar det från början

Age-group VM i Motala har sedan 2 år tillbaka varit mitt stora mål

Att ta medalj och allra helst vinna har aldrig varit en dröm, utan ett klart och definierat mål som jag jobbat mot

DSC_0927

Min simning, som alltid tidigare varit min akilles häl, har i år fungerat riktigt bra och här räknade jag med att kunna sätta lite tid mot mina mer cykel och löpstarka konkurenter.

Så lite besviken var jag allt med att simningen blev avkortad till endast 1500 m.

Men, då det ändå var bättre än i Las Vegas för ett par år sedan där de helt enkelt ställde in simningen, trots 17 grader i vattnet, då det bara var 3+ i luften, ( någon timme senare var det närmare 20 ) så då VALDE jag att fokusera på det positiva, att simningen ändå blev av.

Nackdelen med ett tight schemalagt mästerskap, gör att det blir kort om tid att simma in och då det var kallt i vattnet, valde jag att värma så gott det gick på land.

DSC_0932

Planen var genial. Hitta öppet vatten. Hitta samma känsla som i Uppsala, där jag ledde en bra bit och sen bara tappade 30 sekunder på snabbsimmmaren Fredrik Haglund.

Start

DSC_0938

Del 1 funkade bra. Maxade ut, fick fritt vatten och tog första andetaget – KALLSUP.

Fräste till, nytt andetag – KALLSUP, och även mitt tredje försök att andas slutade med kallsup.

Nu fick jag lite panik. Min vanliga andning fungerade inte alls i dessa vågor och jag grämde mig att jag inte valt att simma in mer.

Fick en känsla av panikångest i vattnet och ville verkligen inte ha folk runt omkring mig.

Så det blev ett långt varv.

På hemvägen kom vågorna bakifrån och jag kunde äntligen hitta rytmen

Min simtid 22.18, var jag i efterhand otroligt nöjd med, men som hade kunnat vara så mycket bättre.

Ut på cykeln som 8:a ( i H50-54 ) och började direkt plocka lite cyklister med nummer i min kategori.

Min tanke hela året har varit att cykla smart och återhållsamt, för att sen kunna springa fort. ( Visst låter det enkelt 😉

Det har fungerat toppen i Österrike i maj, där jag löpte 21 km i sub 4 fart och även på sprint SM i Uppsala.

Och det fungerade även idag.

Trots att min reflex, flera gånger var att ”gå med” någon snabbare cyklist som kom bakifrån, svarade hjärnan lika ofta,” -Ta det lugnt, du skall springa sen”

Fokus på energi och vätska.

DSC_0924

Startade med 2 flaskor Vitargo och en liten flaska på styret där jag stoppat in 6 gel blandat med lite vatten.

Allt för att slippa kladdet med gels medan jag cyklade. Fäste även reservdäcket bakom flaskan.

Men det höll på att gå riktigt illa, redan vid första varvningen.

Växlar ett par växlar lättare för att slippa ”dra tungt” direkt efter vändningen runt konen ( 180° ) .

Men märker inte att jag får i 53-23, vilket inte en bra växel att välja, för när jag ställer mig upp för att få upp farten hoppar kedjan och jag rasar.

Foten lossar och jag far rakt in i kravallstaketet.

Förvisso utan någon högre fart, men mitt flaskställ och reservdäck på styret slås sönder och jag kraschar även i höger näve i staketet, något jag inte märker där och då, men som jag ser dagen efter då min hand ser ut som efter ett dåligt krogslagsmål.

Men jag är snart tillbaka uppe på cykeln och det flyter på bra.

TACK till den som uppmärksammade det hela och lämnade in däck och flaskställ till funktionär. Jag blev otroligt glad när jag hittade mina saker i påsen efter tävlingen.

Otroligt nöjd att såhär i efterhand att se mina splittider på cyklingen i princip på sekunden matchar varandra alla 3 varven.

12 mil på 3.04 gör strax över 39 km/h i snitt

Växlar in som 3:a, medan tvåan Torbjörn Wollfram sitter och byter om när jag kommer in i växlingstältet.

Efter 300 meter ut på löpningen går jag om och förbi.

OCH det känns LÄTT.

Vid första langningen vid 2.5 kommer första tidsrapporten om en norrman. – Han var 3 minuter före vid växlingen, skriker Åsa som servade och skötte coachingen superproffsigt

Döm min förvåning när jag två kilometer senare passerar honom och inser att jag nu leder.

Första milen går på 41 minuter och jag känner mig oförskämt fräsch.

Men det finns ett litet dilemma. Mina vrister har spökat under hela våren. Och när jag säger spökat menar jag att jag inte riktigt fått någon klarhet om vad problemet varit. En dag har jag fått bryta pass, INNAN jag ens har börjat, pga smärta. Och dagen efter har jag kunnat springa långa tuffa trösklar utan minsta tendens till smärta.

Men det har alltid fungerat på tävling med massor av adrenalin i kroppen, så jag räknade inte med att det skulle bli ett problem

Men nu kände jag redan under första varvet ett litet pirr i vänsterfoten, men var definitivt beredd att ta eventuell smärta hela vägen in till mål.

Men, det höll inte. Från ett steg till ett annat tog det tvärstopp. Vid 11 km var det bara att inse att VM var över för min del.

Tråkigt då jag ledde över Antti (som jag tidigare nämnde som min stora rival och som nu tog ett VM-silver) med 14 minuter med 20 km kvar att springa.

Jämför jag mig sen med dansken som vann, hade jag behövt springa de 2 sista varven på 46 minuter / mil – ja, då förstår ni

Ett bättre läge för ett VM guld är nog svårare att få

Otroligt tråkigt. Men inte mer än så.

Det hör till sporten att vara hel och frisk .

Så jag är inte bitter.

Men Åsa ställde frågan redan på kvällen: – Är det verkligen hälsenan?

Slog jag kanske i min vänsterfot när jag ramlade av cykeln?

För nu 3 dagar efter loppet är vänster hälsena och vrist fortsatt nästan dubbelt så stor som den högra, trots att jag påbörjade en hästkur med Voltaren, redan kvällen efter loppet.

och gå normalt är inte att tänka på…

DSC_0966

Så nu blir det nog en röntgenbild där vi befinner oss, för att se vad det kan vara.

För då det inte blev någon prisutdelning, valde vi att åka hem, packa och ställa in GPS:en

DSC_0942

1653 km – NORRUT

Nu väntar vila innan jag drar igång uppladdningen inför nästa lopp

I slutet av augusti går VM70.3 i Zell am Zee…..och då gör jag ett nytt försök

 

 

By |29 juni, 2015 |Okategoriserade|4 Comments