Det finns både för och nackdelar med att köra sprint-tävlingar

Det gör ont från start till mål

Farten är ofta så hög att själva känslan blir kass, på något vis

Fördelen är – att det tar slut ganska fort

Nu valde jag att starta i Uppsala, för att få ytterligare ett lopp i kroppen innan VM om två veckor

Skönt att få fightas lite i vattnet och att få någon form av kvitto hur man står till i träningen.

Uppsala visade sig verkligen från sin bästa sida

Även om det kanske innan inte såg så himla inbjudande ut i  Fyrisån

DSC_2588

I tisdags körde jag ett tuffare cykelpass som gick riktigt bra, men har sen dess varit helt under isen, så jag var nog lite extra nervös hur kroppen skulle svara idag

DSC_2592

Valde att simma i min nya våtdräkt HEAD Tricomp-15, som jag bara hunnit prova en gång tidigare i veckan

Men då 3 x 100 meter långbana i fredags visade alla på 1.10 fast känslan inte var på topp, kändes det inte så mycket till chansning

Det var mycket folk i lilla Fyrisån och på vägen hem skulle vi även mötas.

DSC_2594

Det blev lite krockar, även om jag klarade mig undan

Kom iväg otroligt bra

Det är min vänsterarm som pekar framåt, längst fram till vänster i täten

DSC_2596

och jag simmar bra i 100-150 meter och ligger i täten, men sen blir jag ifrånsimmad

Ordentligt

Frustrerande, precis samma scenario som på Sala Silverman förra året och det är absolut inte så att jag maxat från start och får syra och andnöd. Känslan är lugn och jag jobbar med frekvens

Kanske helt enkelt är för dåligt simtränad för att bibehålla farten och att de som simmar ifrån mig helt enkelt är bättre.

Oavsett är det frustrerande.

Nu är jag ändå otroligt nöjd med min simning.

Här täten upp ur vattnet bestående av Fredrik Haglund och ungdoms-klassens Martin Johansson och Ludwig Lorentzon

DSC_2599

och så jag, 5:a, bara 35 sekunder efter

DSC_2602

Snabb växling och ut på cykeln som trea och sen var jakten på gång

DSC_2609

Men det är skillnad på känslan i mina ben nuförtiden

Det går helt enkelt inte lika fort som jag vill att det skall gå

Nu gick det förvisso ändå helt ok och jag kom ut på löpningen som 4:a, efter Fredrik (H40) , Martin (ungdom) och Lars Mattson (H45) från Umeå

och det var tätt.

Här ut på löpningen

DSC_2622

Det skilde 35 sekunder mellan oss fyra och det är fruktansvärt jobbigt att springa när alla kämpar med livet som insats för sin placering.

3 varv x 1.68 kilometer gjorde ju att man hade full koll på varandra. Passerade ungdoms-Martin på första varvet, och höll sen väldigt jämna steg med både Fredrik och Lars.

DSC_2632

men hur jag än ville, så kunde jag inte växla upp och täta luckan framåt, å andra sidan blev jag inte heller ifattsprungen av den jagande vargflocken med Carl Brummer i täten

I mål som 3:a

Otroligt nöjd

30 sekunder efter Fredrik och 9 sekunder bakom Lars

DSC_2653

och med en klar seger i min egna ålderskategori

DSC_2660

Tack till alla er som hejade under tävlingen

Det enda tråkiga som jag tycker om i ett övrigt toppenarrangemang, är att inte eliten får köra exakt samma sträckning som oss och inte heller verkar ha haft samma tidtagning när det gäller växlingar.

Elitens växlingstider var på ca 20 sekunder, medan vi i Masters hamnade runt minuten. Det gör ju en viss osäkerhet om man vill jämföra simtiderna.

Eliten sprang sedan även runt växlingsområdet, vilket inte vi gjorde. Det gör deras löpsträcka säkert 400-500 meter längre än vår. Varför?

Att sedan cyklingen är helt olika med drafting och icke drafting är ju förståeligt och även om man inte har en chans mot eliten, vill man ( eller det kanske bara är jag ) ju gärna ha en möjlighet att jämföra

Iallafall när distanserna är de samma

Ja, ja, petitesser, jag vet, men nu återstår inte mycket träning fram till Motala

Ett par riktigt bra pass, massor av vila och sen en hel del simning

OM det nu blir någon simning?

Det är kallt i Vättern